Det finns drag i den världsomspännande ekonomiska krisen som är helt nya. Det gör också problemen svårare att tackla än tidigare, anser Jorma Antila som är utredningschef vid Metallarbetarförbundet.
När Jorma Antila den 11 september ifjol intervjuades på svenska i Ahjo (nr 17/2008) sade han bland annat att det ekonomiska läget inte var så dystert trots alla hotbilder.
– Jag medger gärna att jag tyvärr hade fel på den punkten. Men ännu i början av hösten kunde ingen ana att nedgången skulle bli så dramatisk och så stark som den blev. Det var helt enkelt så att situationen snabbt förändrades till det sämre, säger Antila.
Till exempel Näringslivets Forskningsinstitut (ETLA) sade i sin prognos den 24 september 2008 att Finland kommer att klara sig hyggligt under år 2009. Nämnda institut trodde då också att världsekonomin under år 2009 skulle växa med 3,5 procent.
– Det var efter oktober 2008 som hela världen jämte Finland började förändras. När prognoserna nu talar om en minustillväxt på 0,5 till 1 procent för år 2009 så är det en annan värld vi lever i. Och detta bara ett halvt år senare, konstaterar Antila.
De allra nyaste prognoserna talar samma dystra språk.
Finansministeriet räknar med att Finlands bruttonationalprodukt i år ska sjunka med 5 procent och nästa år med 1,5 procent. Liknande nedåtgående trender förutspås nu också av Finlands Bank och av ETLA.
– Det handlar alltså om en snabb nedgång 2009 och en fortsatt nedgång 2010. Eller med andra ord om en långvarig nedgångsprocess, säger Antila.
Finanskrisen fick sin början i USA år 2007. Sedan dess har den fördjupats och dessutom spritt sig runt hela världen.
Antila pekar på att krisen innehåller helt nya drag.
– Vi har ingen historisk erfarenhet av en sådan finanskris som i likhet med den nuvarande drabbar hela världen. Därför vet egentligen ingen hur det hela kommer att sluta. Det är nämligen väldigt svårt att göra prognoser. Finansmarknaden är den bas på vilken hela världsekonomin vilar. Fungerar inte denna bas så fungerar inte heller ekonomin. Och finansmarknaden kan nu närmast förliknas vid ett gungfly, framhåller Antila.
Han anser att det är bra fråga hur man ska kunna kontrollera finansmarknaderna och vilka politiska åtgärder som behövs. Därtill kommer frågan hur de politiska åtgärder som vidtagits kommer att påverka läget.
Han ser i alla fall positivt på det faktum att USA:s nye president Barack Obama tagit problemen på allvar.
– Obamas regering har gått in för en kraftig stimulanspolitik för att lösa finanskrisen vilket är bra. Också i Europa har man vidtagit stimulansåtgärder.
Däremot är Antila inte nöjd med den finländska regeringens politik.
– Vår finländska regering har alltför mycket betonat skattesänkningar som har en liten stimulanseffekt och en liten inverkan på produktion och sysselsättning. Om staten däremot investerar pengar i till exempel reparationer av skolbyggnader eller vägbyggen så har detta effekter som befrämjar sysselsättningen.
Antila påminner om att krisen på finansmarknaden också inneburit att produktionen fått svårigheter.
– Det har blivit svårare för företagen att få lån från bankerna och de marginaler som firmorna måste betala på räntorna på sina lån har vuxit. Det kan nämligen handla om ganska höga marginaler för små och medelstora företag.
Antila säger att företagen både internationellt och i Finland inte så lätt får lån för investeringar.
– En stor del av metallindustrin i Finland producerar investeringsvaror som exempelvis maskiner för industrin eller material för byggnadsindustrin.
– En annan viktig psykologisk faktor är att stämningen på marknaden gått ner. Företagen vågar inte investera och de produkter som behövs för investeringarna har ingen åtgång, konstaterar Antila.
Nedgången återspeglar sig bland annat i form av dyster sysselsättningsstatistik inom metall. Nästan 30 000 finländska metallarbetare har berörts av nu avslutade samarbetsförhandlingar. Av dem har merparten, omkring 26 000, blivit permitterade medan 3 000 till 4 000 blivit uppsagda. Därtill kommer samarbetsförhandlingar vilka ännu inte slutförts och som berör 9 000 metallare.
Det finns ytterligare över 8 000 funktionärer och tjänstemän inom metallindustrin som även de berörts av samarbetsförhandlingar.
– Lyckligtvis är en stor del av de permitterade metallarbetarna bara permitterade för en viss tid. Till exempel så att de permitteras för endast en vecka i taget genom att man inom företagen tillgripit roterande permitteringar. Detta visar att företagen ändå räknar med bättre tider och att det vi nu upplever bara handlar om en konjunktursvängning, säger Antila.
Han framhåller att det även en fråga om att vi i Finland i framtiden kommer att lida av brist på yrkeskunniga metallarbetare.
– Säger man upp folk så är det en åtgärd som är definitiv. Då är bättre att bara permittera så att arbetsgivarna kan hålla åtminstone en del av sin yrkeskunniga arbetskraft kvar.
Antila menar att den aktuella finanskrisen också uppvisar en del särdrag som skiljer sig från den stora ekonomiska krisen i början av 1990-talet.
– Den här gången gick det snabbbare neråt. Dessutom handlar det om starkare förändringar. Siffrorna nu är i stort sett som då. Men 1990-talskrisen gällde hela ekonomin. Nu är det framförallt exportindustrin som hårdast blivit drabbad och av de finländska metallprodukterna går hela 75 procent på export.
Antila pekar på att den låga inflationen i kombination med låga räntor är ett annat särdrag i den nuvarande krisen. I år har vi en inflation på bara en procent.
Några framtidsspekulationer vill Jorma Antila däremot inte ge sig in på.
– Det är nämligen mycket svårt att säga hur året 2010 kommer att se ut, säger han bestämt.