Ahjo

Man söker gemensam styrka med det nya förbundet

 

Det nya industriförbundet skulle enligt planerna inleda sin verksamhet från början av år 2010. Varken världen eller medlemmarnas intressebevakning skulle dock förändras över en natt.

– Ingen kan gå och lova att solen stiger upp och att allt är bättre 1.1.2010. Då först börjar arbetet. Effekterna av ett förverkligat projekt ses först efter fem till tio år, påminner ordförande Aalto.

Den nytta som Metalls medlemmar har av ett förverkligat projekt skulle enligt Aalto komma i form av bättre förutsättningar att ingå kollektivavtal och nya spelöppningar i intressebevakningen. Från organisationen skulle man lyfta upp nya krafter och bland annat genom att förstärka regionkontorens roll skulle kunnandet föras närmare arbetsplatserna.

Sekreterare Matti Mäkelä är någon grad mer skeptisk än Aalto rörande förutsättningarna att förbättra avtalsverksamheten trots att han också skriver under målsättningen. Han motiverar sitt synsätt med de parallella kollektivavtal som blir kvar inom sektorerna.

– Kommer man inte fram till samstämmighet om dem i grundläggningsskedet föreligger det en fara att de nuvarande förbunden lever kvar inom det nya förbundet. Mäkeläs bedömning är att det inom de fem andra förbunden är lättare att motivera nyttan av projektet. De får bland annat bättre regionservice och tillgång till de tjänster som erbjuds av institutet Murikka.

– Vi kommer fram till frågan om Metalls medlemmar upplever sig vara solidariska med andra - något som i sig är en bra sak. För metallarna är den konkreta nyttan antagandet att ett starkare förbund kan förhandla fram bättre avtal, säger Mäkelä.

Aalto påminner om att det inte heller ligger i Metallarbetarförbundets intresse om vissa delar inom fackföreningsrörelsen börjar vittra sönder.

– Om intressebevakningen inom alla förbund inte är tillräckligt hög så återspeglar det sig också i vår verksamhet.

Inga löften utan täckning

Även om det nya förbundet skulle vara en starkare intressebevakare börjar Aalto inte lova några större löneförhöjningar åt medlemmarna tack vare ett nytt förbund. Särskilt under sådana tider som vi nu upplever.

– Ett sådant löfte kan man inte ge. Men förhoppningsvis bättre intressebevakning då man har mera resurser att sköta ärendena.

Då man ställer upp löneförhöjningsmålsättningarna har mätarna av tradition varit arbetets produktivitet och inflationen. Det nya förbundet skulle ha 51 kollektivavtal och olika grader av produktivitet inom olika branscher.

– Det är en utmaning att ställa upp en endaste löneförhöjningsmålsättning. Eller eftersträvar man förhöjningar av olika storlek för olika sektorer? Det är något som diskuterats alltför lite, anser Mäkelä.

Enligt Aalto och Mäkelä skulle ett gemensamt nytt förbund inte klara av att förhindra företagen från att säga upp arbetstagare eller att lägga ner sin verksamhet i Finland.

De besluten fattar företagen självständigt, vill Aalto och Mäkelä påminna.

– Vi kan emellertid ha bättre koll på hur människor behandlas. Vi kunde bättre sköta om dem och driva igenom förbättringar i lagarna, säger Aalto.

Ingen omedelbar skada av en grundstötning

Skulle projektet köra på grund så skulle detta inte medföra någon omedelbar skada för Metallarbetarförbundets medlemmar. Den bedömningen gör Aalto och Mäkelä. Medlemmen ute på arbetsplatsen skulle inte genast märka något.

Verkningarna skulle enligt Aalto synas på lång sikt.

– Då man gör olika jobb inom företagen så kan man på en arbetsplats ha fler parallella avtal än för närvarande. Om arbetsplatsen splittras upp i många olika förbunds kollektivavtal och förtroendemän, så innebär detta ökade svårigheter för intressebevakningen.

Enligt Aalto är utgångspunkten den att man på en och samma arbetsplats skall ha ett kollektivavtal och en förtroendeman som bevakar arbetstagarnas intressen.

Mäkelä tror att Metall ska klara sig på egna ben om projektet kör på grund. Men det kan segla upp konflikter mellan förbunden.

– Då man har lyssnat på Södra kajens (arbetsgivarnas högkvarter) diskussioner så söker sig arbetsgivarna inom några av projektets fackförbund till Teknologiindustrin och vårt avtalsfält. Det kan uppstå besvärliga situationer.

De gamla förbundsgränserna är en utmaning

Man har planerat den nya förbundsstrukturen så att de nuvarande kollektivavtalen delas på sju sektorer vilka relativt självständigt sköter avtalsförhandlingarna och intressebevakningen. Det är något som i beredningen manglats fram och tillbaka. Man har misstänkt att de gamla förbundsgränserna ska leva vidare och att ett nytt förbund inte ska kunna tala med en mans röst.

Aalto medger att det är en hård utmaning.

– Hur ska sektoruppdelningen motsvara framtiden? Kan man inom ett förbund öppet se vilka kollektivavtal som är sådana att de är värda att bevara och vilka som igen mår bäst av att slås ihop?

Det är en utmaning att förena de olika verksamhetsformerna inom sex olika förbund, medger Aalto. Säkert slipper man inte så snabbt ifrån det att man har gamla metallare och de andra.

– Men målsättningen bör vara att det efter fusionen inte finns andra än medlemmar av ett förbund och förtroendemän inom ett förbund. Det kan vara en ganska så from förhoppning.

Ifjol röstade Metallarbetarförbundets förbundskongress om man skulle fortsätta med projektet och uppställde då sju villkor för det fortsatta arbetet. Vänstergruppen röstade emot. Har villkoren blivit uppfyllda och har projektet partipolitiserats?

– Man har godkänt ett gemensamt synsätt förbunden emellan. Man har inte direkt tecknat ner våra villkor, men de ärenden som vi beslöt om har man lyckats driva framåt på ett sätt som vår administration kunde godkänna, säger Aalto.

Mäkelä påminner om att det alltid finns lite smolk i bägaren då man bygger en kompromiss.

– Allt blev inte förverkligat men en del gick framåt i rätt riktning.

Fackavdelningarnas andel av medlemsavgiftsåterbäringen steg men vad gäller parallellavtalen nådde man inte ända fram.

Majoriteten av rösterna avgör

Det nya förbundet ska inleda sin verksamhet efter 343 dagar. Mycket är ännu öppet vad gäller basen för ett nytt förbund. Räcker tiden till?

Åtminstone är tidtabellen en utmaning, medger Aalto och påminner samtidigt om att man inte kan göra några ekonomiska förbindelser innan man vet medlemskårens inställning till projektet.

– Utan medlemmarnas ryggstöd börjar vi inte ta något ekonomiskt ansvar. Förbundskongressen fattar naturligtvis det yttersta beslutet i frågan.

Med dessa riktlinjer går vi nu fram emot medlemsomröstningen, säger Mäkelä. Måste man byta tidtabell så gör man det i lugn och ro.

Den medlemsomröstning som arrangeras från den 5 till 19 februari är rådgivande, eftersom en sådan medlemsomröstning inte nämns i stadgarna. Fullmäktige beslöt att majoriteten av de avgivna rösterna avgör. Blir det så?

– Det gör vi. Varför arrangera en medlemsomröstning om resultatet inte respekteras, svarar Mäkelä.

– Om medlemmarna har den uppfattningen att man ska vara med i projektet så sammankallas en extraordinarie förbundskongress för att fatta beslut. Om resultatet är ett nej så blir det inget sammankallande. Jag är mentalt bunden vid att avgörandet sker i enlighet med de avgivna rösterna, svarar Aalto.

Både Aalto och Mäkelä uppmanar alla att bekanta sig med projektet och att fundera på bra och dåliga sidor. Bägge hoppas på att så många som möjligt går upp och röstar.

– Det finns mycket bra saker i projektet som är värda att beakta, säger Aalto. Men ta ställning. Nu finns det en verklig påverkningsmöjlighet att fundera på intressebevakningens framtid.

Mäkelä säger att han litar på medlemmarnas omdöme och deras avgörande. Några fattar sina beslut efter att ha läst igenom allt material och andra gör det med känslan.

I vilken fyrkant lägger du själv kruxet?

Aalto: Ja. Då jag har varit med i beredningen och i besluten skulle projektet inte mera finnas om jag skulle motsätta mig det. Det finns inget förnuft i att jobba för sådant som man själv motarbetar.

Mäkelä: Jag litar på att medlemmarna beslutar. Även jag ska göra ett krux antingen eller. Med mina egna åsikter vill jag inte påverka hur medlemmen röstar.